måndag 18 januari 2016

Fallout 4



Fallout 4 är en minispelssamling med kopior på fyra klassiska arkadspel och ett rollspel. De är väldigt begränsade, trots PS4ans prestanda. Istället för att lägga krutet på att på dessa fem spel, så har Bethesda skapat en gigantisk hubvärld där man måste kämpa sig igenom ett postapokalyptiskt Boston för att samla ihop spelen.
Den är fylld till bredden diverse muterade monster, banditer och nån slags terminator-ripoffs. Dessutom så måste man göra en massa uppdrag som främst handlar om att hitta sin försvunna son.
Det första minispelet hittar man som tur är tidigt, så man slipper börja med att virra omkring i ödelandet innan man får komma igång. Det heter Red Menace och påminner en hel del om det första Donkey Kong och fungerar som man kan försvänta sig; hoppa över bollar och akta sig för fallande bomber. Enkelt och underhållande.
Det andra spelet jag lyckades hitta fanns i Museum of Freedom och heter Atomic Command och är såklart en kopia på Missile Command. Det var helt hopplöst att spela med PS4ans handkontroll, så jag var tvungen att dra fram min iPad, ladda ner appen Fallout Pip-Boy och synka den med Ps4an. Då kunde jag använda touch-skärmen för att klicka var jag vill skicka mina missiler. Väldigt roligt spel, men onödigt omständigt för att få spela det med vettiga kontroller.
Zeta Invaders som är en finfin hyllning till Space Invaders hittade jag hos en noir-inspirerad privatdetektiv som heter Nick Valentine. Där gäller det att skjuta ner invaderande rymdvarelser, som stadigt kommer närmare jorden.
Den svagaste delen i samlingen är helt klart Pipfall, som man hittar i Fort Hagen. Det är ett plattformsspel med dålig kontroll och knasiga hitboxar. Med tanke på att originalet inte var någon favorit hos mig, så faller sig det naturligt att jag aldrig spelade Pipfall särskilt mycket.
Det Sista och helt klart bästa av spelen heter Grognac the Barbarian and the Ruby Ruins. Det är ett episkt rollspel där man får följa Grognak på sitt äventyr för att stoppa den onda Grelok. Spännande snyggt och en lysande originell handling. Spela för bövelen!

Så för att sammanfatta Fallout 4 så finns det tre halvroliga och ett tråkigt arkadspel, men det hela vägs upp av ett lysande fantasyäventyr bland barbarer, trollkarlar och orcs. Synd bara att det hela inramas av en gigantisk värld som måste utforskas för att få ta del av det viktiga.  

söndag 3 januari 2016

Var Janne en liten rasist eller bara jävligt plump?

Idag fick jag en bunt med gamla serietidningar, som morsan hade hittat på en loppis. Efter att ha rensat ut 91an och sånt trams, hittade jag en Hulken-tidning på svenska som jag snabbt slukade. Halvvägs in i den yttrade Doc Samson "Lägg av svarting! Du är inte i samma division som jag!
"
Jag läste det flera gånger för att vara säker på att jag läst rätt , och visst står det så. Då var jag tvungen att leta upp det Engelska originalet och se om det verkligen var tanken att tonen skulle vara så rasistisk. Men det var det (turligt?) nog inte så. "Don't get tough, big man. You're just not in my league! " löd det Engelska originalet. Samma sak eller?

Så med andra ord var det översättaren Janne Eriksson som tyckte att "big man" var ungefär likvärdigt med "svarting". Nu är det förvisso en 26 år gammal tidning, men med tanke på att den första mörkhyade superhjälten Falcon dök upp redan 1969, så känns det ändå rätt ruttet.

Jag var ju bara drygt fyra år när tidningen kom ut I Sverige, så jag minns inte särskilt mycket om det allmänna språkbruket på den tiden. Så jag sitter här på min kammare och funderar på om det ansågs vara ett klavertramp då eller om man kunde läsa "svarting" I svenska serier på den tiden. Det krävs nog lite för mycket efterforskning för att ta reda på, men jag kan inte låta bli att undra.